Det finns en scen i Sex and the city 2, där Carrie oroligt säger till mr Big ”Men det är ju bara du och jag, det är inte fler än vi, och det måste räcka. Räcker det?”, och han svara ”We are plenty”. Det är min utgångspunkt för min nästa bok; om man inte är ”plenty” då? Om man bara är vi och ett par tonåringar hemma. Man bråkar inte, men det är inte så roligt heller. Och om man bråkar, så bråkar man om samma saker som tidigare? Vad händer med våra äktenskap i längden och på bredden? Planerad release i februari 2013. Lagom till alla hjärtans dag.

Under en lång tid gick jag runt och berättade att jag hade en väldigt manlig hjärna. Det var den enda förklaring jag hade till att jag var så VÄRDELÖS på att hantera logistiken runt vår familj. Sedan insåg jag att alla mina väninnor slogs med samma frustration och grälade om ungefär samma saker med sina respektive. Jag inte var ensam. Och då började jag skriva, för att förstå varför jag blivit Familjens projektledare.

"Läs hennes bok! Själv blir jag glad och skönt arg av den och hoppas på bestsellersuccé."

"Så härligt plågsam och så mitt i prick som den bara kan vara."

"Hon skriver roligt, mitt i prick och ganska ilsket. Tragikomiskt för oss dubbelarbetande morsor."

Det var strax innan jag skulle fylla 39 som vi började prata om helt andra saker när det var parmiddag; ”Ska det inte vara mer än så här” och ”jag ska springa Vasaloppet och simma över en svinkall älv” ersatte tidigare partyhittar som bergvärme och badrumsrenoveringar. Samtidigt som jag började tillbringa mer och mer tid framför spegeln, tillbringade andra i min bekantskapskrets allt mindre tid hemma. Jag började föra dagbok över de sista dagarna som 39-åring, och samtidigt blev det mina vänners berättelser om att befinna sig mitt i liv och hur långt det kan ta en.

"Det är existensen satt på sin spets i storstadsmiljö. Om åldersångest som skapande kraft. Det är riktigt roligt, på ett ålderdomligt sätt."

"Bergenstens förra, Familjens projektledare säger upp sig, blev en bästsäljare och det ger jag mig sjutton på att denhär också blir. Med all rätt. För den är tankeväckande."

Det var när jag skrev 40-årsboken som jag snuddade vid ämnet; att den bästa komplimang man kunde få som medelålders, var när en gammal pojkvän försäkrade en om att man fortfarande var snygg, precis som förr. I och med Facebook så är det ju enklare att hitta de där gamla exen, att knyta ihop då och nu. Och adderar man till det att det kommer tillfällen i livet då det är enklare att se bakåt, än att gå framåt, ja då har man en roman. Min första.

"...absolut läsvärd som ett dokument över tiden då allt som räknas är det som tål att visas upp för omvärlden."

"Med ett så aktuellt ämne som Facebook och stil i chick lit, kan Gunilla Bergenstens debutroman bli en storsäljare. Den är oerhört lätt att läsa och underhållande..."